En vecka tillbaka till grunderna i ett yoga ashram; längtan efter ett offline liv
Livet utspelar sig i stor utsträckning på internet i dessa tider. Det är otänkbart för mig att inte ha min mobiltelefon inom räckhåll. Mina sociala kontakter underhåller jag delvis via internet eller min mobiltelefon. Jag skannar de veckovisa inköpen i stormarknaden och jag postar dagliga uppdateringar via Facebook och Instagram för att inspirera mina följare.
Och nu är jag på väg till en vecka ’back to basic’ i ett yogashram i Achterhoek. Du gissar rätt; mobiltelefoner är förbjudna där. Och utöver det; en vecka utan alkohol, kaffe och annat ”västerländskt gift”. Men jag kan knappt vänta nu när det är dags! Denna vecka har jag också anmält mig till lärarträningen yin yoga. Jag ska lära mig ännu mer om yoga, meditation, filosofi och anatomi. De kommande 6 dagarna kommer jag att helt gå in i ’regimen’: vakna klockan 6.00, tre timmar yoga per dag, meditation, lektioner i filosofi och anatomi och tystluncher.
Vid anmälan till denna 6-dagars träning kunde du välja en plats i en sovsal med 6 andra personer eller ett dubbelrum. Jag valde det sistnämnda och vid ankomsten lär jag genast känna Tine, en psykolog från Antwerpen som också gärna vill ge yogalektioner i sin praktik. Jag hade ganska många fördomar om ’ashram’-typer, jag tänkte på kvinnor med håriga armhålor som har ätit veganskt hela sitt liv och inte bär någon smink. Jag är en yogi med snygga leggings och nagellack. Det får väl också vara så? Mina fördomar försvinner snabbt som snö i solen och jag känner mig helt hemma i denna ’ashramfamilj’. Starkare än så; efter 6 dagar vill jag aldrig lämna! Trots stunder av saknad efter mina barn och min partner, känner jag en lugn i min kropp och huvud som jag aldrig tidigare har upplevt.
Efter några dagar känner jag en styrka i mig själv som jag inte tidigare känt. Dömandet om mig själv, rädslor och osäkerheter som har hållit mig sysselsatt i många år är borta på nolltid. Yin yoga-lektionerna och meditationerna hjälper mig att komma närmare mig själv.
Varje dag efter tystlunchen har vi alla vår egen uppgift inom ashramet. Det kallas karma duty. Det vill säga att utföra en uppgift som inte ger dig något direkt tillbaka. Du utför din ’duty’ för ett gemensamt syfte. Det kan vara trädgårdsarbete i ashramets trädgård, förbereda frukost i matsalen, och liknande uppgifter. Jag får moppa golvet med två med-ashramiter!
På den sista kvällen står chanting på programmet. Jag ser lite fram emot det, för jag tycker det är dumt att klappa händerna och sjunga mantras. Chanting är en aktiv form av meditation. Du sjunger texter eller mantras som du upprepar. Mantras har en positiv betydelse och de påminner dig om att potentialen finns inom dig. Medan de indiska yogalärarna sjunger passionerat och spelar sina favoritinstrument, får jag lust att entusiastiskt delta. Med hela gruppen chantar, sjunger och dansar vi loss. Ännu en fördom övermindad!
Innan jag vet ordet av har 6 dagar tillsammans med 34 andra yogis, med målet att släppa ditt förflutna och framtiden, längtan och förväntningar, leva fullt ut i nuet, gått förbi. Jag har haft många häftiga samtal på ashramet, men vad du verkligen känner och upplever är intensivt. Jag kan inte riktigt sätta ord på det. Förbindelse är ett bra ord för att sammanfatta min vistelse i ashramet.
Med stor tillfredsställelse och nya insikter kör jag hem efter en vecka. ’The simple life’ på ashramet utan min mobiltelefon tar jag med mig för resten av mitt liv. De senaste dagarna har varit fyllda med kärlek för gruppen, för mig själv och för livet.
Kärlek,
Gwen
Yoga för Mamma