Susan (31) hade redan från tonåren ett komplicerat förhållande till mat. Efter år av svängningar går det nu mycket bättre för henne. Läs här hennes berättelse:
Mat: min bästa vän och min värsta fiende
”Jag var 14… mitt i tonåren, i andra året på gymnasiet och osäker som aldrig förr. Jag tyckte att jag var alldeles för tjock och bestämde mig tillsammans med en väninna att börja banta. Jag slutade med sötsaker, men hade svårt att hålla mig borta från socker. Därför bestämde jag mig för att sluta äta lunchen jag tog med mig till skolan varje dag.
Jag kastade bort min lunch i soptunnan, istället köpte jag en sirapsvåffla i skolkafeterian. Det fungerade, men inte tillräckligt snabbt. Jag började hoppa över frukosten och till slut gick jag efter att ha ätit middag direkt för att duscha med dörren låst: kräkas tills inget mer kom ut. Det gjorde skillnad, viktminskningen gick snabbt. Jag åt så lite att jag fick magont av hunger. En underbar känsla tyckte jag. Jag vägde vid det tillfället 58 kg med en längd på 178 cm.
Lyckligtvis märkte mina föräldrar i tid att något inte stod rätt till och skickade mig till läkaren. Jag hamnade i en terapigrupp för människor med ätstörningar. Mat hade nu blivit min största fiende. Jag fick mitt problem under någorlunda kontroll, men kost förblev en fråga för mig.”
Relation och graviditet
”Ungefär sex år senare träffade jag min pojkvän. Det innebar mysiga kvällar hemma, inga fler ensamma kvällar. Vad det också innebar var toast varje kväll, en påse lakrits eller stora mängder choklad. Sakta gick det åt fel håll igen. Kilona kom tillbaka, jag tror att jag över åren gick upp runt 10/15 kilo. Jag kände mig allt sämre och mat blev åter min bästa vän.
Nu är jag 31, min pojkvän och jag är gifta och vi har en dotter som snart fyller 1. Att bli gravid var ingen enkel uppgift, det lyckades till slut efter två IVF-behandlingar. För sådana behandlingar måste man ge sig själv många hormoninjektioner. Inte trevligt och inte bra för kroppen. Min kropp började behålla vätska och jag gick upp ännu mer i vikt. På min topp vägde jag 90 kilo. Jag var inte glad över min kropp, men naturligtvis superglad över min graviditet. Lyckligtvis gick jag inte upp mer i vikt under graviditeten. Jag gick ner i vikt framförallt eftersom jag långsamt tappade all den vätskan. Efter graviditeten vägde jag 84 kilo. Vad skulle jag göra nu?”
Your 50 Days of Green Happiness
”Socker var min värsta fiende, kanske till och med en beroende. Jag ville inte fokusera på att banta, det hade ju redan gått fel en gång. Men jag ville gärna lära min kropp att den inte alltid behöver socker. Via Facebook blev jag bekant med The Green Happiness. Efter mycket övervägande (när skulle jag börja, jag tyckte att boken var dyr och jag behövde berätta för min man om min plan) fick jag hämta boken på kontoret. Jag började nästan genast: jag köpte matvaror för en förmögenhet och så körde jag igång!
Den första söndagen av förberedelser… Jag tänkte: ”Det här gör jag snabbt.” Det var lite svårare än jag trott, men jag älskar att laga mat så timmarna i köket var ingen problem. De första två dagarna var jobbiga. Jag var hungrig hela dagen och sysselsatt med vad jag skulle äta när och hur mycket tid jag behövde för att förbereda det. Från tredje dagen gick det bättre och bättre. Alla recept gillade jag inte lika mycket, men det fanns definitivt recept som jag tyckte var väldigt goda. Jag fuskade lite ibland och lade till getost någon gång. Jag tog också regelbundet ett glas vin.”
Hemligt vägningsresultat
”Efter första veckan vägde jag mig i hemlighet: -2,3 kilo. ”Det här går bra,” tänkte jag. Efter andra veckan vägde jag igen: -2,5 kilo totalt. Jag blev besviken, men jag fortsatte. Jag bestämde mig för att väga mig nästa gång först vid dag 30 och vid dag 50. Resultatet efter 30 dagar? -6,7 kilo! En jubeldans värd. Jag fick många komplimanger och kände mig mycket bra. Efter 50 dagar var resultatet -10,1 kilo. Superglad! Dessutom fick jag en bättre tarmfunktion och huden i mitt ansikte blev supermjuk och slät. Där jag tidigare under menstruation var full med finnar, syntes dessa nu inte.”
Så snart den nya vinterboken kommer ut, kör jag ytterligare 50 dagar. Därefter vill jag hitta en bra balans för mig själv.”